Indiens nationalsång, "Jana Gana Mana, " sjöngs vid många tillfällen, men särskilt på två nationella helgdagar Självständighetsdagen (15 augusti) och Republikens dag (26 januari) .
Låten inkluderar texterna och musiken till den första strofen av nobelpristagaren Poet Rabindranath Tagores " Jana Gana Mana ", skriven med beröm för Indien. Nedan följer orden i Indiens nationalsång:
Jana-gana-mana-adhinayaka, jaya han
Bharata-Bhagya-vidhata.
Punjab-Sindh-Gujarat-Maratha
Dravida-Utkala-Banga
Vindhya-Himachala-Yamuna-Ganga
Uchchala-Jaladhi-Taranga.
Tava shubha name jage,
Tava shubha asisa mage,
Gahe tava jaya gatha,
Jana-gana-mangala-dayaka jaya he
Bharata-Bhagya-vidhata.
Jaya han, jaya han, jaya han,
Jaya jaya jaya, jaya he!
Den här fullständiga versionen av hymnen är ungefär 52 sekunder. Det finns också en kortare version, som endast inkluderar de första och sista raderna i hela versionen. Den korta versionen av Indiens nationalsång är 20 sekunder lång:
Jana-gana-mana-adhinayaka, jaya han
Bharata-Bhagya-vidhata.
Jaya han, jaya han, jaya han,
Jaya jaya jaya, jaya he!
Tagore översatte "Jana Gana Mana" till engelska enligt följande:
Du är härskare över alla människors sinnen,
Dispenser av Indiens öde.
Ditt namn väcker hjärtan till Punjab, Sind,
Gujarat och Maratha,
Av Dravida och Orissa och Bengal;
Det ekar i kullarna i Vindhyas och Himalaya,
blandar sig i musiken till Jamuna och Ganges och är
sjöng av vågorna i Indiska havet.
De ber om dina välsignelser och sjunger din beröm.
Alla människors räddning väntar i din hand,
Du förmedlar Indiens öde.
Seger, seger, seger till dig.
Som regel bör publiken uppmärksamma varje gång som hymnen sjunger eller spelas live. Det kan inte diskrimineras eller spelas slumpmässigt. Den fullständiga versionen bör spelas åtföljd av masssång på folklans flagga, vid kulturella tillfällen, ceremoniella funktioner och vid Indiens president vid valfri regering eller offentlig funktion och även omedelbart före hans avgång från sådan funktioner.
The National Song of India
Lika i status som nationalsång är den nationella sången i Indien, kallad "Vande Mataram." Sammansatt på sanskrit av Bankimchandra Chattopadhyay, inspirerade det nationernas folk i deras kamp för frihet från brittisk regel. Denna låt sjöngs först vid 1896-sessionen i den indiska nationella kongressen och är enligt följande:
Vande Mataram!
Sujalam, suphalam, malayaja shitalam,
Shasyashyamalam, Mataram!
Vande Mataram!
Shubhrajyotsna pulakitayaminim,
Phullakusumita drumadala shobhinim,
Suhasinim sumadhura bhashinim,
Sukhadam varadam, Mataram!
Vande Mataram, Vande Mataram!
Hindu guru, patriot och litteratteur Sri Aurobindo översatte låten till engelska prosa:
Jag böjer dig, mor,
rikt vattnat, rikt fruktigt,
svalt med vindarna i söder,
mörkt med skörden,
Mamman!
Hennes nätter som gläder sig över månskenets härlighet,
hennes länder klädda vackert med sina träd i blommande blomma,
söt av skratt, söt av tal,
Mamma, givare av välsignelser, säljare av lycka
Sångens roll i självständighet
"Vande Mataram" publicerades först i Bankimchandras roman Ananda Math 1882 och sattes till musik av Tagore, kompositören av nationalsången. Det första paret av sången blev parolen för Indiens nationalistiska rörelse. "Vande Mataram" var krigsskriket som inspirerade de som arbetade för Indiens frihet från brittiskt styre.
I september 2005 firades hundraårsjubileet för "Vande Mataram" på Red Fort i Delhi. Som en del av firandet öppnades en utställning med sällsynta porträtt av martyrer i Röda fortet. Hyllningar gavs till Madame Bhikaiji Cama, som lade ut den indiska frihetens flagga med "Vande Mataram" inskriven på den vid den internationella socialistiska kongressen i Stuttgart i Tyskland 1907.
