Bardo Thodol, befrielse genom hörsel i mellanstaten är allmänt känd as tibetanska dödsbok . Det är bland de mest kända verk av buddhistisk litteratur.
Skrivandet är bäst känt som en guide genom mellanstat (eller bardo ) mellan död och återfödelse. Men lärorna i boken kan läsas och uppskattas på många olika och subtila nivåer.
Origins
Den indiska mästaren Padmasambhava kom till Tibet i slutet av 800-talet. Han minns av tibetanerna som Guru Rinpoche ("Precious Master") och hans inflytande på den tibetanska buddhismen är obestämbar.
Enligt tibetansk tradition komponerade Padmasambhava Bardo Thodol som en del av ett större verk som heter Cycle of Peaceful and Wrathful Guities . Denna text skrevs av hans fru och student, Yeshe Tsogyal, och gömdes sedan i Gampo Hills i centrala Tibet. Texten upptäcktes på 1300-talet av Karma Lingpa.
Det finns tradition, och sedan finns det forskare. Historiskt stipendium antyder att verket hade flera författare som skrev det under många år. Den nuvarande texten är från 1300- eller 1500-talet.
Förstå Bardo
I sitt kommentar till Bardo Thodol förklarade den avdøde Chogyam Trungpa att bardo betyder "gap" eller intervall av suspension, och att bardo är en del av vår psykologiska sammansättning. Bardo-upplevelser händer med oss hela tiden i livet, inte bara efter döden. " Bardo Thodol" kan läsas som en guide till livserfarenheter och som en guide till tiden mellan död och återfödelse.
I sitt verk Luminous Emptiness sa forskaren och översättaren Francesca Fremantle att "ursprungligen bardo hänvisade bara till perioden mellan ett liv och det nästa, och detta är fortfarande dess normala betydelse när det nämns utan någon behörighet." Men "Genom att ytterligare förfina förståelsen av bardos essens kan den sedan tillämpas på varje tillvarons ögonblick. Det nuvarande ögonblicket, nu, är en ständig bardo, alltid upphängd mellan förflutna och framtiden."
Bardo Thodol i tibetansk buddism
Bardo Thodol läses traditionellt för en döende eller död person, så att han eller hon kan befrias från samsara-cykeln genom att höra den. Den döda eller döende personen guidas genom möten i bardo med vrediga och fridfulla gudar, vackra och skrämmande, som ska förstås som framskrivningar av sinnet.
Buddhistiska läror om död och återfödelse är inte enkla att förstå. Oftast när människor talar om reinkarnation, menar de en process där en själ, eller någon essens av ens individuella själv, överlever döden och återföds i en ny kropp. Men enligt den buddhistiska läran om anatman finns det ingen själ eller "själv" i betydelsen av ett permanent, integrerat, autonomt varelse. Så fungerar det, hur fungerar återfödelse, och vad är det som återföds?
Denna fråga besvaras något annorlunda av flera buddhismskolor. Den tibetanska buddhismen lär sig en sinnesnivå som alltid är med oss men så subtil att få någonsin blir medvetna om det. Men i döden, eller i ett tillstånd av djup meditation, blir denna sinnesnivå uppenbar och flyter över liv. Metaforiskt jämförs detta djupa sinne med ljus, en strömmande ström eller vinden.
Det här är bara de yttersta förklaringarna. För att till fullo förstå dessa läror tar det många års studier och praktik.
Genom Bardo
Det finns bardos i bardo som motsvarar de tre kropparna i Trikaya. Bardo Thodol beskriver dessa tre bardos mellan död och återfödelse:
- Dödets ögonblicks bardo.
- Den högsta verklighetens bardo.
- Att bli.
Dödets ögonblicks bardo
" Bardo Thodol " beskriver en upplösning av jaget som skapas av skandhaerna och ett fall av den yttre verkligheten. Medvetandet som återstår upplever sinnets sanna natur som ett bländande ljus eller ljusstyrka. Detta är dharmakayas bardo , alla fenomen som inte är manifesterade är fria från egenskaper och distinktioner
Den högsta verklighetens bardo
" Bardo Thodol " beskriver ljus i många färger och visioner om vred och fredliga gudar. De i bardo utmanas att inte vara rädda för dessa visioner, som är projicering av sinnet. Detta är sambhogakayas bardo, belöningen för andlig övning.
Att bli
Om den andra bardo upplevs med rädsla, förvirring och nonrealization, börjar bardo att bli. Projektioner av karma visas som kommer att orsaka återfödelse i ett av de sex riken. Detta är nirmanakayas bardo, den fysiska kroppen som förekommer i världen.
översättningar
Det finns flera översättningar av " Bardo Thodol " på tryck och bland dessa är följande:
- WY Evans-Wentz (redaktör) Lama Kazi Dawa-Samdup (översättare), " Tibetan Book of the Dead ", 1927, 1960. Detta var bland de första engelska översättningarna och citeras ofta, även om några av de nyare är mer läsbara.
- Chogyam Trungpa och Francesca Fremantle, " The Tibetan Book of the Dead ", 1975. Chogyam Trungpa's kommentar gör denna utgåva till ett bra val.
- Robert A. Thurman (översättare), förord av hans helighet Dalai Lama, " The Tibetan Book of the Dead ", 1993. Professor Thurmans översättningar är alltid läsbara och engagerande.
- Graham Coleman (redaktör), Thupten Jinpa (redaktör), Gyurme Dorje (översättare), förord av Hans helighet Dalai Lama, " The Tibetan Book of the Dead: First Complete Translation ", 2007. Hela " Cycle of Peaceful and Wrathful Guities", "av vilka några inte visades i tidigare översättningar.
