Skriften började med en mycket primitiv tunga och slutade med ett ännu mer sofistikerat språk än engelska.
Bibelns språkliga historia omfattar tre språk: hebreiska, koine eller vanliga grekiska och arameiska. Under århundradena som Gamla testamentet komponerades utvecklades emellertid hebreiska till att omfatta funktioner som gjorde det lättare att läsa och skriva.
Moses satte sig ned för att skriva de första orden i Pentateuchen, 1400 f.Kr. Trots dess ålder ser de kristna Bibeln i tid och är relevant eftersom det är det inspirerade Guds ord.
Hebreiska: Gamla testamentets språk
Hebreiska tillhör den semitiska språkgruppen, en familj av forntida tungor i den fruktbara halvmånen som inkluderade Akkadian, dialekten av Nimrod i 1 Mosebok 10; Ugaritiska, kanaaniternas språk; och arameiska, vanligtvis används i det persiska imperiet.
Hebreiska skrevs från höger till vänster och bestod av 22 konsonanter. I sin tidigaste form sprang alla bokstäver ihop. Senare lades prickar och uttalstecken för att göra det lättare att läsa. När språket fortskrider, inkluderades vokaler för att klargöra ord som hade blivit otydliga.
Meningskonstruktion på hebreiska kan placera verbet först, följt av substantiv eller pronomen och objekt. Eftersom denna ordningsordning är så annorlunda, kan en hebreisk mening inte översättas ord för ord till engelska. En annan komplikation är att ett hebreiskt ord kan ersätta en vanligt förekommande fras, som måste vara känd för läsaren.
Olika hebreiska dialekter införde främmande ord i texten. Till exempel innehåller 1 Mosebok några egyptiska uttryck medan Joshua, Domare och Ruth inkluderar kanaanitiska termer. Några av de profetiska böckerna använder babyloniska ord, påverkade av exil.
Ett steg framåt i tydlighet kom med slutförandet av Septuagint, en 200 f.Kr. översättning av den hebreiska bibeln till grekiska. Detta arbete tog in de 39 kanoniska böckerna i Gamla testamentet samt några böcker skrivna efter Malaki och före Nya testamentet. När judar spridda från Israel under åren glömde de hur de skulle läsa hebreiska men kunde läsa grekiska, dagens vanliga språk.
Grekiska öppnade Nya testamentet för hedningar
När bibelförfattarna började penna på evangelierna och epistlarna, övergav de hebreiska och vände sig till det populära språket i sin tid, koine eller vanlig grekisk. Grekiska var en förenande tunga, spridd under erövningarna av Alexander den stora, vars önskan var att hellenisera eller sprida grekisk kultur över hela världen. Alexander s imperium täckte Medelhavet, norra Afrika och delar av Indien, så användningen av grekiska blev dominerande.
Grekiska var lättare att tala och skriva än hebreiska eftersom det använde ett komplett alfabet, inklusive vokaler. Det hade också ett rikt ordförråd, vilket möjliggjorde exakta nyanser av mening. Ett exempel är grekiska s fyra olika ord för kärlek som används i Bibeln.
En ytterligare fördel var att grekiska öppnade Nya testamentet för hedningar, eller icke-judar. Detta var oerhört viktigt i evangelisering eftersom grekiska tillät hedningar att läsa och förstå evangelierna och epistlarna för sig själva.
Aramiskt tillagde smak i Bibeln
Även om det inte är en viktig del av bibelskrivningen, användes arameiska i flera delar av Skriften. Arameiska användes ofta i det persiska riket; efter utflykten förde judarna arameiska tillbaka till Israel där det blev det mest populära språket.
Den hebreiska bibeln översattes till arameiska, kallad Targum, under den andra tempelperioden, som sträckte sig från 500 f.Kr. till 70 e.Kr. Denna översättning läste i synagogorna och användes för undervisning.
Bibeln som ursprungligen dök upp på arameiska är Daniel 2-7; Esra 4-7; och Jeremias 10:11. Aramiska ord spelas också in i Nya testamentet:
- Talitha qumi ( Maiden, eller liten flicka, uppstå! ) Markus 5:41
- Ephphatha ( Be öppnade ) Markus 7:34
- Eli, Eli, lema sebaqtani (Jesus rop från korset: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? ) Markus 15:34, Matteus 27:46
- Abba ( Father ) Romare 8:15; Galaterna 4: 6
- Maranatha ( Lord, kom! ) 1 Kor 16:22
Översättningar till engelska
Med påverkan av det romerska imperiet, antog den tidiga kyrkan latin som dess officiella språk. 382 e.Kr., påven Damasus I uppdrag Jerome att producera en latin bibel. Han arbetade från ett kloster i Betlehem och översatte först Gamla testamentet direkt från hebreiska, vilket minskade risken för fel om han hade använt Septuagint. Jerome s hela Bibeln, kallad Vulgata eftersom han använde tidens gemensamma tal, kom ut cirka 402 e.Kr.
Vulgatan var den officiella texten i nästan 1 000 år, men dessa biblar var handkopierade och mycket dyra. Dessutom kunde de flesta vanliga människor inte läsa latin. Den första fullständiga engelska bibeln publicerades av John Wycliffe 1382 och förlitade sig främst på Vulgaten som dess källa. Det följdes av Tyndale-översättningen cirka 1535 och Coverdale 1535. Reformationen ledde till en översvämning av översättningar, både på engelska och andra lokala språk.
Engelska översättningar som vanligtvis används idag inkluderar King James Version, 1611; American Standard Version, 1901; Reviderad standardversion, 1952; Living Bible, 1972; Ny internationell version, 1973; Idag s English Version (Good News Bible), 1976; New King James Version, 1982; och engelska standardversionen, 2001.
källor
- Bibelns almanack ; JI Packer, Merrill C. Tenney; William White Jr., redaktörer
- Hur man kommer in i Bibeln ; Stephen M. Miller
- Christiancourier.com
- Jewishencyclopedia.com
- Historyworld.net
