Orden 'angst' och 'fruktan' används ofta av existensialistiska tänkare. Tolkningar varierar, även om det finns en bred definition för "existensiell rädsla." Det hänvisar till den ångest vi känner när vi inser den verkliga naturen i människans existens och verkligheten i de val vi måste göra.
Angst i existentialistisk tanke
Som en allmän princip har existensialistiska filosofer betonat vikten av psykologiska kritiska ögonblick där grundläggande sanningar om mänsklig natur och existens kraschar ner över oss. Dessa kan uppröra våra föreställningar och chocka oss till en ny medvetenhet om livet. Dessa existentiella ögonblick kriser leder sedan till mer generaliserade känslor av rädsla, ångest eller rädsla.
Denna rädsla eller rädsla betraktas vanligtvis inte av existensialister som nödvändigtvis riktad mot något specifikt objekt. Det är just där, en konsekvens av människans existens meningslöshet eller universums tomhet. Men det är tänkt, det behandlas som ett universellt tillstånd för människans existens, som ligger bakom allt om oss.
Angst är ett tyskt ord som betyder helt enkelt ångest eller rädsla. I den existentiella filosofin har den fått den mer specifika känslan av att ha ångest eller rädsla som ett resultat av de paradoxala konsekvenserna av mänsklig frihet.
Vi står inför en osäker framtid och vi måste fylla våra liv med våra egna val. De dubbla problemen med ständiga val och ansvaret för dessa val kan orsaka angst i oss.
Synpunkter på Angst and Human Nature
S ren Kierkegaard använde termen dread för att beskriva den allmänna oroligheten och ångesten i människolivet. Han trodde att rädslan är inbyggd i oss som ett medel för Gud att kalla oss att göra ett åtagande till ett moraliskt och andligt sätt att leva trots det tomhet av meningslöshet som ligger framför oss. Han tolkade detta tomrum i termer av original synd, men andra existensialister använde olika kategorier.
Martin Heidegger använde termen angst som en referenspunkt för individens konfrontation med omöjligt att hitta mening i ett meningslöst universum. Han hänvisade också till att hitta en rationell motivering för subjektiva val om irrationella frågor. Detta var aldrig en fråga om synd för honom, men han tog upp liknande frågor.
Jean-Paul Sartre tycktes föredra ordet nausea. Han använde det för att beskriva en person s insikt att universum inte är snyggt ordnat och rationellt utan istället är mycket kontingent och oförutsägbart. Han använde också ordet anguish för att beskriva insikten att vi människor har total valfrihet när det gäller vad vi kan göra. I detta finns det inga verkliga begränsningar för oss utom de vi väljer att införa.
Rationell rädsla och verklighet
I alla dessa fall är fruktan, ångest, ångest, ångest och illamående produkter av erkännandet av att det vi trodde att vi visste om vår existens inte egentligen är fallet. Vi lär oss att förvänta oss vissa saker om livet. För det mesta kan vi gå igenom våra liv som om de förväntningarna var giltiga.
Vid någon tidpunkt kommer de rationaliserade kategorierna vi förlitar oss dock på något sätt att misslyckas med oss. Vi förstår att universum bara inte är som vi antog. Detta ger en existentiell kris som tvingar oss att omvärdera allt vi trodde. Det finns inga enkla, universella svar på vad som händer i våra liv och inga magiska kulor för att lösa våra problem.
Det enda sättet saker kommer att göra och det enda sättet vi kommer att ha mening eller värde är genom våra egna val och handlingar. Det är hvis vi är villiga att göra dem och ta ansvar för dem. Det är detta som gör oss unikt mänskliga, det som gör att vi sticker ut från resten av tillvaron omkring oss.
