Vimalakirti Nirdesa Sutra kallas också Vimalakirti Sutra, antagligen skriven för nästan 2000 år sedan. Ändå behåller den sin fräschhet och humor såväl som sin visdom. Moderna läsare uppskattar särskilt dess lektion om kvinnors jämlikhet och upplysning av lekmän.
Liksom de flesta Mahayana-buddhistiska sutras är textens ursprung inte känt. Det antas allmänt att originalet var en sanskrit text som dateras till omkring 1: a århundradet e.Kr. Den äldsta versionen som överlever till nutid är översättningen till kinesiska av Kumarajiva år 406 e.Kr. En annan kinesisk översättning, som anses vara mer exakt, slutfördes av Hsuan Tsang på 700-talet. Den nu förlorade sanskrit originalen översattes också till tibetansk, mest auktoritativt av Chos-nyid-tshul-khrims på 900-talet.
Vimalakirti Sutra innehåller mer subtila visdomar än vad som kan presenteras i en kort uppsats, men här är en kort överblick över sutra.
Vimalakirti's Story
I detta allegoriska verk är Vimalakirti en lekman som debatterar en mängd lärjungar och bodhisattvas och visar sin djupa upplysning och förståelse. Endast Buddha själv är hans lika. Så den första punkten i sutra är att upplysning inte beror på ordination.
Vimalakirti är en Licchavi, en av de härskande klanerna i det forna Indien, och han hålls högt uppskattat av alla. Det andra kapitlet i sutraen förklarar att Vimalakirti utlämnar sjukdom (eller tar sjukdom i sig själv) så att många människor, från kungen till de vanliga, skulle komma för att träffa honom. Han predikar dharma för dem som kommer, och många av hans besökare inser upplysning.
I de nästa kapitlen hittar vi Buddha som berättar för sina lärjungar, liksom transcendenta bodhisattvas och gudar, att också besöka Vimalakirti. Men de är ovilliga att gå och göra ursäkter eftersom de tidigare hade blivit skrämda av Vimalakirtis överlägsna förståelse.
Till och med Manjusri, visdomens bodhisattva, känns ödmjuk av Vimalakirti. Men han går med på att besöka lekmannen. Då beslutar en stor mängd lärjungar, buddhas, bodhisattvas, gudar och gudinnor att gå med för att bevittna eftersom en konversation mellan Vimalakirti och Manjusri skulle bli oöverträffande upplyst.
I berättelsen som följer expanderar Vimalakirts sjukrum för att ta in de otaliga varelser som hade kommit för att träffa honom, vilket indikerar att de hade kommit in i det obegränsade området för den tänkbara befrielsen. Även om de inte hade tänkt att tala, drar Vimalakirti Buddhas lärjungar och andra besökare i en dialog där Vimalakirti utmanar deras förståelse och ger dem instruktion.
Under tiden undervisar Buddha i en trädgård. Trädgården expanderar, och lekmannen Vimalakirti dyker upp med sin mängd besökare. Buddha lägger till sina egna instruktionsord. Sutraen avslutas med en vision av Buddha Akshobhya och universum Abhirati och en epilog som inkluderar en version av de fyra förhållandena.
Dharma-dörren till oändlighet
Om du var tvungen att sammanfatta Vimalakirtis viktigaste lärande i ett ord, kan det ordet vara "icke-ojämnhet." Nonduality är en djup undervisning som är särskilt viktig för Mahayana Buddhism. På sitt mest grundläggande hänvisar det till uppfattning utan hänvisning till subjekt och objekt, jaget och annat.
Kapitel 9 i Vimalakirti, "The Dharma-Door of Nonduality", är kanske den mest kända delen av sutra. I detta kapitel utmanar Vimalakirti en grupp transcendenta bodhisattvaser för att förklara hur man går in i dharma-dörren. En efter en ger de exempel på dualism och nondualism. Till exempel (från sida 74, översättning av Robert Thurman):
Bodhisattva Parigudha förklarade, "'Själv' och 'osjälviskhet' är dualistiska. Eftersom jagets existens inte kan uppfattas, vad ska det göras" osjälviskt "? Således är icke-dualismen i visionen om deras natur ingången till icke-otalighet ."
Bodhisattva Vidyuddeva förklarade, "" kunskap "och" okunnighet "är dualistiska. Naturen av okunnighet och kunskap är desamma, för okunnighet är odefinierad, oberäknelig och bortom tankesfären. Införandet av detta är ingången till oduktiteten. "
En efter en försöker bodhisattvasen att överträffa varandra i sin förståelse av ojämnhet. Manjusri förklarar att alla har talat bra, men till och med deras exempel på icke-dualitet förblir dualistiska. Sedan ber Manjusri Vimalakirti att erbjuda sin undervisning vid ingången till odudualitet.
Sariputra förblir tyst, och Manjusri säger, "Utmärkt! Utmärkt, ädla herre! Detta är verkligen ingången till bodhisattvasens odudualitet. Här används det inte för stavelser, ljud och idéer."
Gudinnan
I en särskilt spännande avsnitt i kapitel 7 frågar lärjungen Sariputra en upplyst gudinna varför hon inte förvandlas ur sitt kvinnliga tillstånd. Detta kan vara en hänvisning till en vanlig övertygelse om att kvinnor måste förvandlas för att bli män innan de kommer in i Nirvana.
Gudinnan svarar att "kvinnligt tillstånd" inte har någon inneboende existens. Sedan får hon magiskt till att Sariputra antar sin kropp, medan hon antar hans. Det är en scen som liknar könstransformationen i Virginia Woolfs feministiska roman Orlando men skriven nästan två årtusenden tidigare.
Gudinnan utmanar Sariputra att omvandla från sin kvinnliga kropp, och Sariputra svarar att det inte finns något att förändra. Gudinnan svarar, "Med detta i åtanke sa Buddha: 'I alla saker finns det varken manlig eller kvinnlig.'"
Engelska översättningar
Robert Thurman, The Holy Teachings of Vimalakirti: A Mahayana Scripture (Pennsylvania State University Press, 1976). Detta är en mycket läsbar översättning från tibetanska.
Burton Watson, The Vimalakirti Sutra (Columbia University Press, 2000). Watson är en av de mest respekterade översättarna av buddhistiska texter. Hans Vimalakirti är översatt från den kinesiska texten Kumarajiva.
