Herrens bön är ett vanligt namn för vår Fader, den bön som Kristus lärde till sina lärjungar när de frågade honom hur de skulle be (Luk 11: 1-4). Namnet "Herrens bön" används ofta idag av protestanter än av katoliker; den engelska översättningen av Novus Ordo-massan hänvisar emellertid till vår Faders recitation som Herrens bön. Bönen är också känd som Pater Noster, efter de två första orden i bönen på latin.
Fader vår som är i himmelen,
Helgat varde ditt namn;
ditt rike kommer;
din vilja görs
på jorden så som i himmelen.
Ge oss denna dag vårt dagliga bröd.
Och förlåt oss våra överträdelser,
när vi förlåter de som överträder mot oss.
Och led oss inte till frestelse;
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty ditt är kungariket,
kraften och härligheten,
för alltid.
Amen.
Betydelsen av Herrens bön, rad för rad
Det bästa sättet att förstå Herrens bön är att dela den rad för linje. Om något verkar förvirrande kan du alltid konsultera en auktoritativ källa som katolska kyrkans katekism, som förklarar bönen i detalj.
Vår Fader: Gud är "vår" Fader, Fadern inte bara till Kristus utan för oss alla. Vi ber till honom som bröder och systrar till Kristus och till varandra.
Vem är i himlen: Gud är i himlen, men det betyder inte att han är borta från oss. Han är upphöjd över hela skapelsen, men han är också närvarande under hela skapelsen. Vårt sanna hem är hos honom.
Helgat vara ditt namn: Att "helga" är att helga; Guds namn är "helgat", heligt, framför allt andra. Men detta är inte bara ett uttalande om faktum att det är en framställning till Gud Fadern. Som kristna önskar vi att alla hedrar Guds namn som heligt, eftersom att erkänna Guds helighet drar oss till rätt förhållande med honom.
Ditt rike kommer: Guds rike är hans regering över hela mänskligheten. Det är inte bara det objektiva faktumet att Gud är vår kung, utan också vårt erkännande av hans regeringstid. Vi ser fram emot att hans rike kommer i tidens slut, men vi arbetar också mot det idag genom att leva våra liv som han vill att vi ska leva dem.
Din vilja görs på jorden som i himlen: Vi arbetar för att Guds rike kommer genom att anpassa våra liv till hans vilja. Med dessa ord begär vi Gud att hjälpa oss att veta och genomföra hans vilja i detta liv, och att hela mänskligheten också gör det.
Ge oss i dag vårt dagliga bröd: Med dessa ord begär vi Gud att förse oss med allt vi behöver (snarare än vill). "Vårt dagliga bröd" är det som är viktigt för vardagen. Det betyder inte bara maten och andra varor som håller vår fysiska kropp vid liv, utan också det som närar våra själar. Av den anledningen har den katolska kyrkan alltid sett "vårt dagliga bröd" som en referens inte bara till vardagsmat utan till livets bröd, eukaristin Ch Kristus egen kropp, närvarande för oss i heliga nattvarden.
Och förlåt oss våra överträdelser, som vi förlåter de som överträder mot oss: Denna framställning är den mest utmanande delen av Herrens bön eftersom den kräver att vi agerar innan Gud svarar. Vi har redan bett honom att hjälpa oss att känna hans vilja och att göra det; här ber vi honom att förlåta oss våra synder men först efter att vi har förlåtit andras synder mot oss. Vi ber Gud att visa oss barmhärtighet, inte för att vi förtjänar det utan snarare för att vi inte gör det; men vi måste först visa barmhärtighet mot andra, särskilt när vi tror att de inte förtjänar det.
Och led oss inte till frestelse: Denna framställning verkar förbryllad till en början, eftersom vi vet att Gud inte frestar oss; frestelsen är djävulens verk. Här är kunskap om det grekiska ordet översatt till engelska som "bly" är till hjälp. Som katolska kyrkans katekism konstaterar, "betyder det grekiska båda" låt oss inte gå in i frestelse "och" låt oss inte ge oss till frestelse. "" En frestelse är en rättegång; i denna framställning ber vi Gud att hålla oss från att gå in i prövningar som testar vår tro och dygd och att hålla oss starka när vi måste möta sådana prövningar.
Men befria oss från det onda: Den engelska översättningen döljer igen den fulla betydelsen av denna slutliga framställning. Det "onda" här är inte bara dåliga saker; på grekiska är det "den onda" det är Satan själv, den som frestar oss. Vi ber först att inte gå in i Satans försök och inte ge efter när han frestar oss, och sedan ber vi Gud att befria oss från Satans grepp. Så varför är standardöversättningen inte mer specifik ("befria oss från den onda")? Eftersom, som katolska kyrkans katekism konstaterar, "när vi ber om att bli befriade från den onda, ber vi också att vi ska befrias från allt ont, nuvarande, tidigare och framtida, som han är författare eller anstiftare. "
Doxologin: Orden "Ty ditt är kungariket, kraften och härligheten, för evigt och alltid" är inte en del av Herrens bön, utan en doxologi en liturgisk form av beröm till Gud. De används i mässan och den östliga gudomliga liturgin, liksom i protestantiska tjänster, men de ingår inte ordentligt i Herrens bön, och de behöver inte heller ingå när man säger Herrens bön utanför den kristna liturgin.
